Bolos

1962 - medan vi ännu studerade på Kungl Musikhögskolan i Stockholm - blev Jan Bark och jag ombedda att göra ett program för Sveriges Radio om okonventionella speltekniker på mässingsblåsinstrument. Eftersom vi båda två var trombonister med jazzbakgrund var det naturligt för oss att hämta många av våra musikexempel från jazzinspelningar. Som avslutning på programmet beslöt vi oss för att försöka visa hur dessa speltekniker kunde tillämpas i ett nutida kompositionssammanhang, men vi ville absolut inte åstadkomma något slags "third stream"-blandning av de två musikkulturerna. Vi plockade ut spelsätten från deras jazzmiljö och arbetade in dem i ett fyrstämmigt grafiskt partitur av det slag vi använde oss av på 1960-talet. Genom pålägg av två stämmor kunde Jan och jag själva spela alla fyra stämmorna. Radioprogrammet väckte en hel del uppmärksamhet och vi blev ombedda att framföra denna nya komposition för fyra tromboner live. Vi döpte stycket till "Bolos" och komponerade till ett nytt slut. I radio hade det slutat med en enkel uttoning, men i sin sceniska version stegrades stycket mot slutet till en nivå där vi tyckte att det inte längre gick att fortsätta med enbart ljud. Därför lät vi det explodera och gå över till andra, mer sceniska uttryckssätt. Vi bildade en trombonekvartett enkom för framförande av Bolos. Vi kallade den Kulturkvartetten för att skilja den från andra kvartetter. Vartefter komponerade vi nya stycken för trombonekvartett och framförde dem internationellt på festivaler för nutida musik på 1960- och 70-talen: ISCM, Donaueschinger Musiktage, Warszawahösten, Zagrebbiennalen m fl. Vi gjorde också flera TV-produktioner både i Sverige och utomlands. Bolos är dock den enda av dessa kvartetter som gavs ut i partiturform. Den har framförts också av andra trombonekvartetter, särskilt i U.S.A.

Februari 1997, revid. 2005-12-28 (Jan Bark &) Folke Rabe