Ryska kompositörer från romantiken - noter

“Där hjärtat inte berörs kan det inte finnas någon musik.” – Pjotr Iljitsch Tschaikowsky.

Vad döljer sig i den ryska musikens hjärta? Smärta och lidande, kärlek och passion, en enkel och sårbar mänsklig själ som aldrig förlorar sin stolthet och sitt självförtroende. Allt detta finns i noter av ryska kompositörer från den romantiska perioden, som vi erbjuder dig ett stort urval av i följande rader, liksom mycket mer information.

Ryska nationella skolan

I likhet med andra länder uppstod en stark nationell rörelse i Ryssland i början av 1800-talet. Nederlaget för Napoleonarméerna 1812 förenade den ryska nationen och skapade samtidigt gynnsamma förutsättningar för musikens och kulturens utveckling. Syntesen av rysk folkmusik, exotiska element och europeiska musikaliska influenser gav så småningom upphov till den s.k. “Ryska nationella skolan”, som är lätt att känna igen genom sin djupa känslosamhet och sina typiska harmoniska, melodiska och rytmiska strukturer. Grundaren av den ryska nationella musiken anses vara Michail Iwanowitsch Glinka, Alexander Sergejevitj Dargomyschski följde direkt efter.

Den mäktiga lilla gruppen

“Den mäktiga lilla gruppen” (ibland även “de fem” eller “den nyryska skolan”) var en lös sammanslutning av fem framstående kompositörer vars mål var att komponera musik som var specifikt rysk och inte att imitera äldre europeiska modeller. Gruppen grundades 1856 och dess medlemmar var Mili Balakirew, César Antonowitsch Cui, Alexander Borodin, Modest Petrovitsch Mussorgski och Nikolai Rimski-Korsakow. Medlemmarna i “den mäktiga lilla gruppen” lärde många andra stora ryska kompositörer som inspirerades direkt av deras idéer. Dessa var framför allt den romantiska kompositören Alexander Glasunow och modernisterna Sergei Prokofjew, Igor Strawinsky och Dmitri Schostakowitsch.

Hög- och senromantik

Den viktigaste ryska kompositören från 1800-talet är utan tvekan Pjotr Iljitsch Tschaikowsky. Kompositörens musik återspeglar hans djupa, melankoliska inre värld samtidigt som den omfamnar den ryska folkmusiken i all dess autentiska skönhet. Symfonierna av P. I. Tschaikowsky utgör en av höjdpunkterna i 1800-talets orkestermusik. Det gör även baletttrion Törnrosa, Svansjön och Nötknäpparen, med vilken kompositören tog genren till en helt ny nivå.

“Musik är inte en illusion, utan en uppenbarelse. Och dess triumferande kraft ligger i det faktum att den avslöjar en skönhet som inte är tillgänglig för oss i någon annan värld och som försonar oss med livet.”. – P. I. Tschaikowsky

De sista kompositörerna vid vändningen från romantik till modernism är Sergei Rachmaninow och Alexander Skrjabin. Medan den “sista romantikern” Rachmaninov i huvudsak är trogen 1800-talets musikaliska arv, finner vi i Skrjabins verk också många moderna element, särskilt när det gäller harmoni och instrumentering.