Kontakt och support Om Stretta Nyhetsbrev

Europeisk körmusik – noter

Körsång är utan tvekan en av de viktigaste pelarna i den europeiska kulturen: skönheten, styrkan och kraften i att sjunga tillsammans har förtrollat människor i århundraden. Först som monofonisk koral, senare i polyfonisk form. Vad är det för magi i körmusiken som har lockat oss i århundraden? Låt oss försöka hitta svaret i själva körmusiken!

Körmusikens utveckling

Historiskt sett har körsång varit starkt förknippad med religionen och dess ritualer från urminnes tider. Oavsett om det var de rytmiska sångerna från en mer primitiv tid eller den majestätiska gregorianska sången hade de alltid något gemensamt - viljan att fånga det mystiska ögonblicket och komplettera det med ett akustiskt budskap. Senare gjorde sig kören ett namn utanför religionen. Kören hade ett exakt regelverk och en roll, t.ex. vid uppförandet av teaterpjäser i det antika Grekland.

Polyfonisk sång

Den polyfona sången föddes runt 800-talet. De första nedtecknade tvåstämmiga kompositionerna är också från den här tiden. Första stämman ("vox principalis") härstammar från den gregorianska sången, medan andra stämman ("vox organalis") var komponerad i parallella kvinter eller kvarter till den. Detta strikta system har luckrats upp under århundradena, och gradvis har en tredje och fjärde stämma lagts till. Ur detta uppstod nya musikaliska former t.ex. motetten, mässan och madrigalen. Kulmen på denna stilistiska utveckling är renässansens polyfoni några århundraden senare, som direkt följs av barockens polyfona musik.

Den vokalinstrumentala musikens födelse

Den rena a cappella körsången upphörde att dominera när barocken började växa fram. I sökandet efter nya uttryckssätt blev kören en del av många nya former som kombinerade vokala och instrumentala delar. Det uppstod i genrer som t.ex. opera, oratorium och kantater, som inte har förlorat något av sin uttrycksfullhet till denna dag. På 1800-talet sattes kören in i många körsymfonier en av den högsta formerna av instrumentalmusik.

Nutida

Det finns förmodligen ingen musikgenre i dag där kören inte förekommer i någon form. Kören är oumbärlig för att sjunga spirituals och gospels och förekommer ofta i dramatiska scener i filmmusik. Kören har också tagit sig in på teaterscenen, oavsett om det är i opera, operette, musikal eller skådespel. Kören ger tröst i smärta under ett Requiem eller uttrycker glädje under ett bröllop eller dop.